Intuitiv avläsning av annan människa
blomma Det tar tid att vänja sig vid att tolka sådant som kommer symboliskt. Att inte ta det så bokstavligt, utan förstå vad som kan ligga bakom symboliken. En käpp kan t.ex visa på att någon har svårt att gå, och behöver inte alls betyda att han eller hon måste äga just en käpp. Ibland kan det bara komma en färg, som betyder något när man känner efter inom sig. Genom att ta till sig symboliken kan man tolka väldigt mycket om andra människor.

Om man inte har bett om lov ska man inte försöka sig på detta - det är liksom självklart att integriteten går före. Dessutom fungerar det inte bra alls om människan man vill pröva detta på inte tycker om det. Det läcker helt enkelt inte ut något från oss som vi absolut inte vill det.

Under en övning en majdag 2003, skulle jag under en stund försöka läsa av så mycket jag kunde hos en kvinna jag knappt visste någonting om. Det första jag såg var ett badkar fyllt med vatten, och jag kände att det var något ständigt återkommande hos henne. "Badar du ofta", frågade jag, men hon sa att det inte stämmer så bra.

Strax därpå kom en tydligare bild inför mitt inre: hon satt inte i utan bredvid karet, och badade sina barn (jag visste inte om hon hade barn eller ej, men såg dem i alla fall). "Men jag ser fortfarande ett badkar", fortsatte jag, "fast det är barn som du passar och leker med. Där är en liten röd plastskopa som ni öser vatten med". Hon svarade: "Det stämmer. Jag badar barnen varje kväll, och vi öser vatten med en liten röd plastskopa".

Sedan såg jag henne överlycklig i vit brudklänning, nygift i en trädgård. Solen sken och gräset var grönt, hela hon strålade. Det verkade jättehärligt. Jag trodde mig förstå att hon gift sig utomhus, så jag frågade om det hade hänt nyligen. "Nej", svarade hon, "men det är något som jag går och hoppas på - jag tänker ofta på det. Precis så ska det bli, jag vill inte gifta mig i kyrkan utan i trädgården!".

Efter detta såg jag att hon utbytte något fram och tillbaka med händerna över ett litet bord i ljust träslag, och frågade vad det kunde vara - om hon kanske jobbar med att växla valuta eller något. Det var ett himla utbytande över bordet, såg jag. "Nej, men det måste vara att vi ofta spelar kort, det gör vi över ett sådant litet avlångt bord", svarade hon frankt.

Utöver detta såg jag ett stort och högt gammalt dystert klädskåp av ett mörkt träslag, med två dörrar som öppnades utåt. Jag såg henne tycka illa om det - nästan som att hon var lite rädd för det. När jag berättade att jag kände på mig att hon hade ett mörkt, stort sådant skåp som hon tyckte illa om, berättade hon att hon hade tagit ut hela det där skåpet och bränt upp det, med innehåll och allt, just för att hon tyckt så illa om det.
Fortsättning