Andra människors energier

blomma I slutet av 90-talet började jag allt oftare känna på mig...
- när de jag kände närmast tänkte ringa eller skulle råka köra förbi.

Nu kan jag spontant få till mig...
- bilder från människors vardag när de går förbi.

Nu vet jag spontant på förhand...
- om någon granne ska höja rösten, ha sex eller komma hem från stan. Dessa händelser orsakar var och en för sig helt olika reaktioner hos mig.

Nu vet jag hur jag bäst väljer...
- trevligaste promenadvägen hem i mörkret om kvällen, och om jag kommer att möta någon. Samt ungefär vilken typ av händelse det i så fall blir.

Ovanstående fyra varianter av intryck känns väldigt olika för mig. Jag har fullt sjå med att träna på att tolka nya, som hela tiden dyker upp. Så fort jag lärt mig känna igen orsaken till en reaktion, kommer något helt nytt. Det är ganska fascinerande, tycker jag - grön som jag är på det här. Jag vet inte hur det är för dig som läser här...? Berätta gärna!

Nu har jag bestämt mig för att försöka sia om småsaker medvetet, och inte bara låta framtida händelser komma spontant när de själva vill. Det kan ju bli kul om det funkar bra! Jag har alldeles nyligen försökt spå en väninna per telefon i en viss fråga - om hur och när ett problem kommer att lösa sig, för skoj skull. Hon vet att det bara är ett experiment, så jag lurar ju ingen. Vi får väl se hur det går. :=)

Att våga fråga
Det bästa man kan göra för att träna upp sin intuition och lära sig tolka och förstå intryck, är att våga fråga om sådant som dyker upp spontant. Det är ju det enda sättet att få bekräftelse. Även om det kan låta dumt, måste man alltså våga fråga: "Ursäkta mig, men har du en brun fåtölj som du ska flytta?". Det kan ta tid att få reda på hur mycket av ens intryck som kommer från andra människor och vad som tillhör ens egna fantasier eller tankar, om man inte vågar fråga tillräckligt ofta.

Tyvärr tror jag att människor ibland blir skrämda av detta, eller tror att man har en skruv lös, vilket gör att man gärna drar sig för att fråga. Det gäller att vara modig, men tillslut märker väl även omgivningen att det kan ligga något i de där konstiga frågorna. ;=)

Det här med telefoner
När jag satt vid datorn när f.d. sambon och jag fortfarande bodde ihop, kunde jag plötsligt kasta mig ut ur rummet och rusa ner för trapporna till mobiltelefonen i väskan på bottenvåningen. Jag kände så starkt på mig att det var mobilen och inte den fasta telefonen som skulle ringa, och några sekunder senare började den mycket riktigt att ringa när jag satte på den.

Jag har nästan alltid mobilen avstängd, eftersom jag inte tycker om att alltid vara tillgänglig, hålla reda på batteriladdningen eller utsättas för strålningen. Jag ringer nästan bara nödsamtal med den, om det inte krånglar till sig när jag ska möta någon på stan.

Ibland kunde min sambo ändå ringa mitt mobilnummer när jag inte var hemma. När han märkte att telefonen var avstängd, väntade han några minuter och ringde sedan igen. Han visste att jag skulle känna på mig att han försökt ringa och därför skulle sätta på den. Andra gången han försökte hade jag alltid hunnit göra det, och jag frågade ofta "Försökte du ringa alldeles nyss också?". Svaret blev förstås "ja". Det var ganska kul.

Märka av andra kontakter
Intuitiva händelser sker väldigt ofta med dem jag kommit nära. Kanske för dig som läser också? Om du tänker efter? Det var inte sällan jag hörde bilen köra upp på vår parkeringsplats, följt av att sambon kom in i hallen, men det var inte förrän fem minuter senare han faktiskt gjorde detta. Ofta hejade jag utan att få svar, och förvånades över att ingen mer än jag var hemma än.

Ofta känner jag på mig när någon jag känner ska skicka iväg ett mail till mig också. Idag hörde jag till exempel ett plingande ljud från datorn och undrade vad det var. Jag hade ju högtalarna avstängda. Det lät ungefär som "Nu har du fått mail", så jag körde "Hämta/skicka" i Outlook express. Ner damp ett varmt och trevligt mail, som om det utbrast "Här är jag". Då kunde jag inte låta bli att le litegrann. ;=)

Andra människors okända vardag
Jag har en bekant som jag ibland tränar intuition med, genom frågor som jag får besvara utan att känna till dem. Ja, jag får alltså ihopvikta och tejpade lappar att känna på, för att öva psykometri. Det tycker jag är jättesvårt, men ändå är det roligt att träna! När jag får fram rätt svar blir jag så glad! Sist jag försökte, så "fuskade" jag tydligen omedvetet genom att få till mig svaret från "andra sidan". Ett par avlidna släktingar till kollegan kom på besök när jag haft lappen en stund, och det var dem som var svaret på frågan varifrån en ärvd möbel kommer. Det var ju inte riktigt så det skulle göras...

Den här bekantingen har jag ganska lätt att "läsa av", men det sker bara spontant och utan att jag försöker "spionera" på honom. Det skulle jag aldrig göra med någon utan att fråga först.

Det jag spontant får till mig är sådant som inte är integritetskränkande, utan väldigt neutralt och opersonligt. Här är några sådana upplevelser:

1)
En dag när vi inte hade setts på flera veckor, fick jag till mig en pilbåge med pil när han kom i närheten. Jag kände på mig att den hade med honom att göra, och att det hela skedde för någon vecka sedan. Jag frågade om hans barn hade lekt mycket med pilbågar då, och han tänkte efter. Jo, de hade åkt och hälsat på en familj med en pojke som hans barn länge hade lånat en pilbåge av. Nu lämnade de äntligen tillbaka den. De hade tänkt att pojken nästan skulle hinna bli för stor för den annars. När de väl träffades lekte barnen mycket med pilbågen.

2)
En annan gång fick jag bilder av hur bekantingen hade grävt, grävt och grävt. Och att han även hade grävt med spaden nere i byxorna! Hihi! Vad i hela friden kunde detta betyda? Jag var ju tvungen att fråga! Jo, han hade ägnat precis all fritid under helgen åt att gräva, både hemma och på annat håll. Han hade retat sig otroligt på sina fritidsbyxor, för resåren hade blivit alldeles för slapp i linningen och de fastnade hela tiden i skottkärrans handtag.

3)
Vid ett tillfälle kände jag i samma bekantings sällskap en närvaro av en stor brun sak, till hälften i det undermedvetna och till hälften så det störde medvetandet. Tillslut, när jag gav den en aktiv tanke, såg jag att det antagligen var en bullig, mörkbrun fåtölj. Den ville inte lämna mig ifred, och jag fick för mig att den hade med honom att göra. Efter några timmar med fåtöljen i bakhuvudet kunde jag inte låta bli att fråga honom om han skulle flytta möbler hemma, och om det i så fall kan finnas en brun fåtölj som det är något särskilt med.

Då berättade han att de har en mörkbrun fåtölj hemma som är ganska stor och bullig, och som inte riktigt får plats. De stör sig på den hela tiden. Nästa dag hade han och hans sambo planerat att flytta den till ett förråd, för att kunna göra ett hantverksingrepp.

De har även en ljusbrun fåtölj som nyligen hade "misshandlats" av ett litet barns tuschpennor, som de försökt tvätta ren med olika medel utan att lyckas.

När jag fick veta detta blev jag av med den inre och lite störande bilden av fåtöljen, så jag vet inte vad som var meningen med den. Antagligen får man till sig det man behöver för att lära sig mer - och för att lära sig tillit till sin egen intuition.
Fortsättning