Intryck via tygband
blomma Under en intuitionsövning i mars 2003 använde vi en påse fylld med tygband i alla tänkbara färger. De var även olika till form och kvalitet. Smala, breda, långa, korta, med eller utan guldkant, skrynkliga eller släta, kanske sträva på ena sidan eller helt silkeslena osv. Kort sagt: en hög full med hjälpmedel för att (bland annat) plocka fram intuitionen.

Naturligtvis trodde jag inte alls på att det verkligen skulle fungera - jag var ju ännu mer skeptisk då än jag är nu, när jag sett hur mycket man faktiskt kan dela med andra. ;=) Men så kom vi igång med träningen, och jag blev alltmer förvånad.

Var och en fick "läsa av" en annan person intuitivt, genom att titta och känna på fyra band som den som skulle "analyseras" hade dragit ur påsen. Det visade sig att vi alla kunde säga en hel del unika och personliga saker, utan att egentligen veta ett dugg. Under de allra första minuterna hade vi avråtts från att prata om privata saker, just för att vara neutrala så långt det var möjligt.

Jag kände alltså bara igen tjejen jag skulle avläsa till utseendet. När det var min tur satt jag med hennes band i knät, och tog upp det första i handen. Det var brett, långt och beige-rosa. Silkeslent på ena sidan och lite strävare på den andra. "Nää, vad gör jag egentligen här?", tänkte jag, och kände mig dum. Som det svarta fåret i ett sällskap där jag inte hörde hemma. De som provat före mig hade ju lyckats så bra.

Men så kom ändå en känsla, eller vad jag ska kalla det, till mig. Det där bandet var ju som en känslig hud. Hrm... vad kan det betyda, frågade jag mig, och då kom svaret i mitt inre att tjejen har ett enormt intresse för att försöka analysera andra människors inre. Hon är inte så intresserad av vad de gör och säger, utan vill liksom in under huden på dem och förstå deras själar. "Det kan nog bli lite för mycket av den varan", berättade jag som avslutning om det där beige-rosa bandet. Jag flinade lite generat över min gissning. Tjejen log brett.

Nästa band var smalt, kort och grönt, och efter några sekunder visade det mig en grupp människor. "Du gör regelbundet något ihop med en grupp människor, och tycker det är jättekul. Det är inte någon idrott, utan mer en fritidsaktivitet. Men något fysiskt aktivt är det i alla fall!". Tjejen fortsatte att le, och jag skakade på huvudet åt mig själv medan jag plockade upp nästa band.

Det var smalt och ljust rosa. Av någon anledning kom ordet "utbildning" - och jag fick för mig att det fanns en hel del av dem! "Du har en hel massa kurser och utbildningar bakom dig. Du använder dem inte i detalj, men de fungerar bra som en bas", sa jag.

Det fjärde och sista bandet var himmelsblått, smalt och kort. Jag kände att här fanns en begränsad frihet, som hon längtade efter, och berättade att jag tror hon vill försöka komma iväg lite mer och koppla av i annan miljö, gärna i ensamhet.

Den ena aha-upplevelsen efter den andra slog mig när hon gav feedback på mina "gissningar":

Jo, det är så att hennes största passion faktiskt är att "gå in under huden på folk". Och det i tid och otid; några har sagt till henne (med glimten i ögat), så hon ska försöka skärpa sig och inte vara så ihärdig med detta att försöka analysera andra. Vad gäller aktiviteten som inte är någon sport, som hon gör ihop med en grupp människor, så är det gammeldans! Det gillar hon skarpt! Sedan berättade hon att hon är en riktig långtidsstudent, som bland annat läst sju år på universitetet! Och så har hon ett behov av att få komma iväg och släppa loss lite, gärna i ensamhet, men tillfällena blir tyvärr inte så många.
Fortsättning