Bäst är att bara göra det när jag är i rätt stämning för att känna av min intuition. Jag har ett ganska seriöst förhållningssätt; när den åker fram så vet mitt undermedvetna att det är "intuitionsarbete" på gång. Men i början hade jag den framme flera gånger i veckan, för att lära mig kortens betydelser.

När man lärt sig grunderna krävs det träning och "känsla" för att helt och hållet förstå och tolka korten, men om man släpper alla tankar och känner sig in i bilderna blir det alltid rätt, även om man är nybörjare. Jag tror personligen att det finns två sätt att använda tarot-lekar:

1) Bilderna i somliga lekar är utformade så att de talar till vårt undermedvetna, genom färger, ljussättningar, symboler och stämningar. Människor med kunskap om hur bilder ger oss intryck på det undermedvetna planet har utformat dem, och därför behöver vi inte lära oss grundbetydelserna för varje kort för att kunna tolka dem. Vi "vet" vad de säger oss utan att det behöver uttalas i tydliga bildinstruktioner.

2) Bilderna i andra lekar är mer konstnärligt utformade eller enligt ett visst tema, och svårare att automatiskt tolka. Vi måste lära oss varje korts grundbetydelse och låta denna kunskap vandra ner i vårt undermedvetna (programmera oss för just den aktuella leken) innan vi kan "dra rätt kort".

Vilken lek man än använder brukar det underlätta att träna på grundbetydelserna, för att utifrån dem kunna bygga på ännu fler detaljer i tolkningarna. Då har man dessutom en bas att utgå ifrån. Dessutom är det svårt att som nybörjare veta hur nära en viss lek ligger ens eget undermedvetna - hur ska man kunna veta det från början? Man kan börja med att studera korten på egen hand en stund, och sedan jämföra upplevelsen med vad det står i beskrivningen. Eller tvärtom. Jag gjorde det sistnämnda, eftersom jag ville basera mina intryck på grundbetydelserna. Det kändes lättare på något vis. Fortfarande ser jag mig som nybörjare på tarot, eftersom jag använder leken så sällan, men samtidigt har jag ändå lärt mig mycket. Det roligaste är väl att man nog aldrig blir riktigt fullärd...?

Somliga kort har för mig fått utökade betydelser, eftersom de har kommit upp vid specifika och liknande situationer. För andra personer betyder motsvarande kort i deras (annorlunda) lekar riktigt detsamma som för mig. Men för de flesta kort finns väldigt många likheter lekarna emellan. Det har man nytta av när man vill använda flera lekar, eller gå över till en ny.

Jag har ännu inte bejakat möjligheten att det går att blanda korten, kupera och lägga ut "rätt kort" i tur och ordning i en läggning, som exempelvis keltiska korset. Det kan ju vara så att det funkar, men jag lämnar det öppet för egen del. Jag är, som ni kanske vet, en analytisk, logisk och kritisk person. Visserligen har jag varit med om en hel del så kallade övernaturliga saker, men jag ser det som ganska komplicerat att råka få till en hel rad kort i rätt ordning, liksom. Det återstår för mig att experimentera lite, och se vad som händer när jag provar själv. ;=)

Själv känner jag alltid med handen över korten för att hitta rätt. När jag håller på ett kort som passar som svar på frågan som ställts, känner jag en tydlig reaktion från min intuition. Sedan hittar jag nästa kort - det sker alltid i rätt ordning - tills jag fått upp tre stycken som tillsammans bildar en "historia" kring frågeställningen. Ibland drar jag hjälpkort också, ifall det behövs förtydliganden. Hittills har korten stämt, men någon gång kommer jag säkert att känna eller tolka fel också. Man är ju inte perfekt. ;=)

Jag ser på mina vackra tarotkort och låter känslor och intryck dyka upp, samtidigt som jag gärna läser om kortens grundbetydelser. På så vis blandar jag mina upplevelser med grundbetydelserna och finslipar tolkningarna. Somliga kort är så sköna att jag kan se på dem läääänge utan att tröttna, så det är även avkopplande att hålla på med dem; likt meditation.

Min lek, "Connolly Tarot Deck", passar mig väldigt bra. Det är lätt att förstå symboliken, för bilderna är så smart upplagda att man får ut massor med information genom färgerna eller de enkla detaljerna. Men det finns många olika lekar att välja mellan, och det är viktigt att man hittar en som känns rätt och naturlig för en själv. Det är ungefär som att lyssna till musik; avkopplande för hjärnan och något utöver det logiska och bestämda. En slags lisa för själen, genom sin enkelhet mitt i en större komplexitet.