Här ser vi ett gammalt fängelse, mitt i vattnet.

De stående kommentarerna är fortfarande "Jag avlider", "Guuud, vad varmt!" eller "Jag svettas ihjäl!". 38° stod det på ett ställe. Vet inte om det stämmer, men varmt är det i alla fall hela dygnet, och det går knappt att sova om nätterna. Tar värmeböljan aldrig slut?

Tog en grekisk sallad och iste på ett ställe, lika hutlöst dyrt som allt annat här och drack massor med dricka och vatten. Det är mycket fint i Annecy. Skrev vykort till dottern till ett glas kallt öl, i en gränd där det fläktade lite från vattendraget mellan husen.

Vi tog MC:n på en tur runt sjön, "Lac d´Annecy", där det var rätt fint också. Åkte även en tur uppe i bergen i närheten, och sedan till en gammal bro som vi passerade härom dagen, som är svinhög och ser medeltida ut: "Pont de Caille", ca 2 mil från Annecy centrum.

Jag gillar den här bron skarpt.

På väg att beträda "konstverket". Bron har mellanrum mellan varje planka som man går på, så man kunde t.ex tappa en tunn plånbok genom dem. När jag kommit "i land" igen, upptäckte jag att min väska varit öppen. Jag hade tagit ur kameran och sedan låtit den slänga omkring öppen på ryggen medan jag böjde mig ner för att frossa i något som liknade höjdskräck, när jag tittade genom gliporna. Hrm...

Den något svindlande utsikten åt ena hållet.

Utsikten åt andra hållet: en annan fin bro, om än modernare.

Återigen på resande fot pausade vi inne på ett svalt shoppingcenter igen. Där åt vi en huvudmåltid: idag panerad fisk med spenat och blandade wokade grönsaker. Och chokladmousse till efterrätt, inte att förglömma. :=D

Här sålde man souvenirer och djurskinn längsmed vägen där vi stannade till. Alldeles bredvid stånden och kommersen kunde jag ta denna bild. Så, uttrycket "kameran ljuger aldrig" stämmer dåligt, även om man inte korrigerar något i bilderna efteråt. ;=) Riktigt så öde som det ser ut här var det alltså inte.

Somliga vägar i passen hade extremt dåligt underlag - troligen hade asfalten smält i värmen. Man hade hällt på rullgrus för att hjälpa bilarna att få grepp. Grus blir däremot som rena isgatan för motorcyklister, och här låg det mitt i skarpa kurvor i flera mil, med en säker död som väntade utmed stupen intill om man skulle råka slira lite. Ganska läskigt, faktiskt, men vi klarade oss utan några incidenter. Fast jag tyckte bakdäcket verkade lite konstigt, och föreslog en kontroll av lufttrycket. Det kändes liksom hårdare i vägskarvar etc.

Stannade till bara för att äta i Albertville. Det var för varmt för att se sig om där, även om jag hade velat kolla in torgmarknaden intill restaurangen där vi tog en sallad, t.ex. Å andra sidan; det hade knappt ens fått plats ett par nya strumpor i packningen! Salladen var ganska god, och det verkar vara en vanlig sort här i Frankrike: grönsallad, tomat, ägg (som tillagats på olika sätt), och små varma brödbitar med halvsmält fransk ost på. Och en smakstark sås. Dyrt mineralvatten till, förstås, för att inte torka ut hjärnan.

I Megeve tog vi av mot St Gervais, och tog sedan in på ett 1-stjärnigt hotell ca 7 km från foten av Mt Blanc, Europas högsta berg (4807 m), i Chamonix.

Man är helt fascinerad av bergets storlek och kan knappt släppa topparna med blicken. Det skiftar hela tiden utseende, beroende på ljuset, förgrunden eller vinkeln man befinner sig i.

Från det ena hotellfönstret ser man Aiguille Du Midi (den höga toppen med "masten" vid Mt Blanc), och från det andra syns detta berg på bilden, som antagligen är Agil Verte. Inte så dumt det heller, va?

Vi var i Chamonix centrum och tittade. Glaciären, som liksom rinner nerför Mt Blanc, men som tycks ha fryst fast i tiden, är en maffig syn. Här kan man leka med tanken att det kan vara rök som kommer från hustaken.

Vi åt lite på en av de enklare restaurangerna: jag en fransk specialitet som liknar crepes, men är mörkgrå till färgen och fylld med svamp och ost. Ganska flottigt och inte särskilt mättande, men kul att prova på i alla fall. Sedan blev det en promenad i det fina ljuset.

Färgen på det här huset blev så härlig på kvällen, men det gick inte att ta en skarp bild utan stativ. Jag kunde ändå inte låta bli att fånga färgerna, och gillar faktiskt bilden trots (eller kanske tack vare?) oskärpan.

Satt utanför hotellet en stund, och fick se en räv bara några meter ifrån oss ett par gånger. En gång satte den sig mitt på vägen, strax utanför hotellets uteplatser, och en bil kom farande i kurvan längre ner. "Nej! Försvinn!", halvropade jag. Men den bara slickade sig lite lätt om tassen. Sedan vandrade den coolt iväg inåt ett buskage, just innan bilen tog dess plats.

Innan vi njöt av utsikten ville vi kolla bakdäcket ordentligt och fylla på luft; när vi kom ut från hotellet på morgonen såg det verkligen inte fräscht ut. Det var lite svårt att hitta mackar med tryckluft, konstigt nog. J hade med sig ett par "nöd-tryckluftspatroner" som han använde, och sedan hittade vi en mack med punkteringsspray. "Psssss", sa det, och så rann det ut vitt spray på marken, genom ett smalt hål i däcket. Vi hade alltså punktering, och den hade blivit värre! Om vi inte fick komma till en verkstad snabbt, skulle vi inte kunna köra en meter till!

Kvinnan på macken kunde inte ett ord engelska, men det kunde en kund som kom in för att köpa en lunchmacka. Han ägnade nog en halvtimme åt att hjälpa oss med tolkning och att leta rätt på en gummi/bilverkstad, samt att visa ut den på kartan. Man ringde också upp och frågade om de kunde ta hand om ett mc-däck. Jo, det kunde de, fast de jobbade bara med bilar egentligen. Det skulle vara ungefär en mil dit på motorväg, så vi trodde det skulle gå bra, tackade så mycket för hjälpen och for iväg. Jag försökte göra mig så lätt som möjligt, men det var ju inte så lätt. ;=)

Nu behövde vi mer luft för att säkert kunna köra vidare. Nästa mack hade en trasig mackapär, men efter mycket om och men hittade vi en kompressor, och det verkade som om luften läckte ut mindre nu när det var högre tryck i däcket. Under färden blev ju gummit varmare och antagligen också tjockare, så det rullade på bra. Det var nog därför vi inte hade märkt så mycket av punkteringen tidigare.

Mitt resesällskap har aldrig förstått sig på det franska sättet att skylta på vägarna. När jag pekade ut rätt avfart, för att han inte tycktes sakta ner, skakade han på huvudet: "Nej, det är nästa!". Men jag såg ju att vi borde ha svängt av just där. Och gissa hur långt det var till nästa avfart? Två mil! Och så fick vi förstås vända tillbaka ungefär lika långt på en parallell väg för att komma rätt. Fyra mil extra, plus den enda milen vi egentligen skulle ha kört - med punktering. Hrm... och så hittade vi inte ens den där verkstaden, hur vi än glodde medan vi åkte fram och tillbaka ytterligare några kilometer.

Jag fick syn på en annan däckverkstad, där de nog skulle kunna hjälpa oss, men där tog de tyvärr inte hand om MC-däck. Däremot kände en kille till ett ställe där de kunde ta emot oss, bara någon kilometer bort. Efter lite letande (han kunde inte engelska, så beskrivningen var inte helt klar) hittade vi dit. På porten såg vi att de hade siesta i 45 minuter till, så vi bestämde oss för att åka och äta något på Mc Donalds, som vi passerat några gånger i olika riktningar. ;=)

Äntligen kunde vi sedan få hjälp! Killen som hade stället kunde dock inte heller engelska, så man fick använda kroppsspråket och lite fonetiska ljud: "Psss" var ju inte helt fel i sammanhanget. ;=) Det var lite klurigt ett tag när han pratade om "nöff", för jag trodde det betydde nio, men sedan kom J på att det måste betyda "nytt". Ja, så var det. Killen på macken visade ett gammalt och ett nytt, för att förklara skillnaden, och det beslutades att ett nytt skulle monteras istället för att vi reparerade det gamla. Det skulle egentligen ha bytts däck redan före resan...

Vi erbjöds dricka eller öl, och ett par mjuka regissörstolar slogs upp åt oss utanför porten. Nu skulle vi bara sitta där och koppla av, menade han! Det var service!

Som väntat fick han problem med att hitta en axel som passade i navet för balanseringen (BMW-specialare, verkar det som), så han fick åka iväg till ett annat ställe för att få det fixat, medan vi fortfarande satt och väntade i solen. Stekhett var det (långt över 30 grader som vanligt), men ändå fläktade det lite där vi satt, så det var trots allt ganska skönt.

Vi var rätt trötta på eftermiddagen, efter allt ståhej, letande och donande. När vi kom till foten av Mt Blanc igen, pekade personalen på kabinvagnen som just kom ner med linan: "That is the last one for today. You are welcome at eight o'clock tomorrow morning again". Men, så länge hade vi ju inte tänkt stanna i Chamonix. Det blev till att nöja sig med en linbanetur en mindre bit upp på berget, för att titta närmare på den där fräcka glaciären.

Det var inte så dumt det heller. Väldigt avkopplande.

Här ser vi glaciären på närmare håll, i eftermiddagsljus. Den var lite blåaktig allra längst ner. Om vi hade kommit hit tidigare och varit piggare, hade vi kunnat vandra en bit upp vid sidan av snön, och även promenera tillbaka ner istället för att ta linbanan, men det orkade vi inte. Det skulle ta ungefär två timmar, sa ett danskt par vi just träffat på.

Vi åkte sedan vidare mot Schweiz, och njöt av fantastiska naturscener i bergen.

Här står vi på en "brant" ovanför Martigny, men det är flera andra småstäder som syns längs dalgången, liksom Rhone-floden. Tyvärr blev bilden inte så bra.

Jag tyckte väldigt mycket om Montreux. Ja, jag bara måste dit igen! Husfasaderna längsmed "rivieran" var fascinerande; det såg flott, vackert och rent ut på en gång - en frisk blandning av onödigt lyx och stilistiska färgsättningar. Nej, förresten... jag vet inte hur jag skulle kunna beskriva intrycket av det. Och så varierade vyerna faktiskt där också, och den totala miljön verkade ha inslag av många olika kulturer på en gång. Hann tyvärr inte ta några bilder. :=(

Har checkat in på "Formule 1" igen. Varmt, förstås, men relativt billigt. Men nu börjar det bli kris med T-shirts och underkläder, för jag kan inte tvätta utan propp i handfatet, som de snålar med överallt i den här hotellkedjan.

Åt minipizza utanför ett annat hotell här i Schweiz, intill ett bord där en kvinnlig gäst med kortkort klänning utan trosor reste sig och pussade en manlig bekant adjö ganska länge. Intressant, tyckte förstås mitt resesällskap. Men det håller han förstås inte öppet med om. ;=)