Vid halv sju anlände vi till Lübeck. Hotellet låg 1,4 km från centrum, på Berliner Platz. När packningen lastats av, promenerade vi till gamla stan, och strövade sedan runt lite här och där. Tittade bland annat på Holsten Tor, en gammal stadsport, och många fina fasader och byggnader i Hansa-stil. Sådana fasader har jag sett även i Sverige, och det är som om man velat få husen att se lite större och tjusigare ut än de egentligen är.

Just den här helgen var det vinfestival, och på ett av torgen serverades vin från stånd och tält, medan det spelades livemusik på ett annat. Jag provade ett glas ganska gott mousserande vitt vin för 2 Euro, men det var inte tillräckligt torrt för min smak. Kommer inte ihåg vad det hette. Smakade även lite av ett Riesling Spätel; det var en aning surt.

Tog en pirog med spenat och ost till kvällsmat, på en servering i centrum. Fick känslan av att behöva snåla lite, när till och med något så enkelt som rödspätta och pommes frites, på färjan tidigare under dagen, kostade 103:50 i svenska kronor! Tur att vi hade en 25-kronors rabattkupong åtminstone (som vi nästan fick kämpa för att de skulle ta emot, när de inte själva visste att de hade sådana. Hrm...).

Fin gammal skylt i Lübeck.

Trots vindarna var det fortfarande väldigt varmt och svettigt. Det berodde antagligen på att tornados rörde sig i områdena. På en del ställen lade sig träden nästan ner helt och hållet, som för att dö på sekunden, för att sedan strävsamt resa sig halvvägs upp igen, innan nästa vind försökte ta livet av dem. Det kändes ganska obehagligt när motorcykeln slets än hit och än dit, av de kraftiga och oberäkneliga vindkasten, men vi fortsatte ändå färden mot Berlin i envishet och förhoppning om att det snart skulle bli bättre.

Först tog vi in på Etap-hotellet i förorten där vi bokat rum, för att vila lite. Man blir ganska mör av att hela tiden sträva emot alla vindkast. Så tog vi lokaltåget in till Alexander Platz (jag länkar till externa webbplatser för nämnda orter eller platser här i resedagboken), där vi åt thaimat i byggnaden som syns på bilden:

Inne i Berlin centrum övergick värmen i ett väntande på åskan - himlen hade en så trist grå färg. Vi hoppades ändå hinna se en del innan ovädret bröt loss, så det fick bli på buss 100, som passerar många kända platser. Här ser vi riksdagsbyggnaden ("Reichtag") från bussfönstret, där folk köade för att få se den nya kupolen:

För min del var det första besöket i Berlin, och jag tyckte det var intressant att få se Unter den Linden, Pariser Platz och Tiergarten (den stora parken med bland annat slottet Bellevue), liksom Zoologisher Garten där vi klev av. Överallt vimlade det av bilar och folk, och i parkerna grillade man tillsammans.

Promenerade lite i centrum och tog ett par bilder (här ser vi "Kaiser Wilhem Gedächnitskirche"), men det kändes lite stressande när man såg de svarta åskmolnen torna upp sig. De tillhörde troligen utkanten av tornadon man pratade om på nyheterna lite senare, för plötsligt kom väldigt starka kastvindar som gjorde att vi nästan lyfte från marken, och palmerna utmed trottoarerna lade sig nästan ner.

Finkornig sand blåste ihop sig till högar, som kastades upp i ansiktet och rev sig in i hårbottnen, och det var verkligen inte aptitligt. Plötsligt kom dessutom en rejäl störtskur, så vi rusade ner i närmsta T-banestation, där jag började nysa - och fortsatte att nysa. Ja, jag nös säkert minst 20 gånger, innan jag snöt ut en del av sanden som tagit sig in genom näsan! Urk! :=(

I biljettkön vände sig mannen framför mig om, och glodde på mig som om jag inte var riktigt klok, som kunde nysa sådär. "It was soooo much sand in the air outside", fick jag säga, och han nickade. Nu hade nämligen flera andra, som kommit ner på stationen lite senare än oss, börjat nysa som galningar.

Här är ett par av de bilder jag ändå tog innan vi var tvungna att rusa ner i T-banestationen:

Jag får erkänna att jag älskar åska och maffiga mörka moln - liksom gammaldags gatlyktor. Visst ser det fint ut?

Fräcka fasader är inte heller så dumt.

T-banetåget tillbaka till hotellet körde genom centrum och flera förorter (och det var väldiga trafikstockningar - så bra att sitta på ett tåg). Ganska spännande att sådär på "folkets tåg" föreställa sig hur det skulle kunna vara att leva i Berlin, kanske sedan barnsben. Det är så mycket större än Göteborg och Stockholm.

Mittemot oss satt ett yngre par och kysstes. De bara väntade på att få komma hem och mysa ännu mer. Utan tvekan hade de fått sig ett eller ett par glas för mycket, och kanske hade de just träffats för allra första gången. Lite längre fram i vagnen satt en far med sina barn, varav en dotter i slitna kläder, sittande i en gammaldags rullstol. De såg riktigt fattiga ut, och jag funderade lite på hur man har det som handikappad i Tyskland. Men, kanske är de helt enkelt inte intresserade av materiella saker i den familjen, även om jag tror att det kan vara riktigt knapert.

För varje hållplats som närmade sig, ropades namnet upp i högtalarna, följt av vilken dörr som skulle öppnas i vagnen. Tankarna gick till den usla servicen på spårvagnarna i Göteborg (där man inte alltid ropar ut hållplatserna och inte heller har skylten med dem tänd), men jag vet ju att lokaltågen till och från stan är bättre. Jag såg hur som helst fram emot att få höra rösten på tyska säga "vänster", eftersom det lät som ljuv musik i mina öron. Åh, vilket vackert ord det är; "links"! Smaka på det några gånger, utan att tänka på någon särskild betydelse (det har ju även sin mening på engelska, men man kan alltid låtsas att det bara är ett ljud)!

I spöregnet tog vi oss sedan till fots till hotellet, efter en lite konstig dag på vår färd.

Väl inne i centrum tittade vi på Berliner Domen (fast det verkar finnas flera domkyrkor), operan, torget med de fina kyrkorna och museum; Gendarmen Markt:

Friedrichstrasse med "Checkpoint Charly", Potsdamer Platz med sina glassiga glasfasader, Unter den Linden, Werderscher Markt...

Pariser Platz med "Brandenburger Tor" (gick aldrig inunder monumentet eftersom det pågick något arrangemang på andra sidan, som man kan se lite av på bilden), den gyllene damen i Tiergarten Siegessäule (hörde att hon står där som ett monument över ett vunnet (men väldigt litet) slag mot Frankrike), och shopping- och nöjesgatan Kurfurstendamm. Jag hade gärna shoppat loss där om jag bara... ja, varit lite rikare och utan varmt skinnställ, haft plats för mer bagage och varit utan manligt sällskap i hälarna. ;=)

Snurrade runt lite för att hitta en bra parkeringsplats när vi skulle få i oss en bit mat, vilket inte heller var lätt, när vi inte kom överens om var eller vad vi skulle äta. Hrm... tillslut blev det i alla fall vegetarisk schnitzel med stekt potatis för min del.

Medan vi letade passerades Olof Palmes plats vid en ingång till Zoologischer Garten. Jag visste inte att de döpt en plats efter honom, fast det är ju mycket jag inte känner till. ;=) Potsdamer Platz åkte vi också förbi, med sina moderna och lite kylslagna byggnader. Tittade även på den längsta bevarade återstoden av stadsmuren mellan öst och väst, vilket förstås var en deprimerande syn.

Resten av dagen blev det motorväg och tallskog. Fruktansvärt enahanda! Den finare vägen mot Tjeckien som vi hade tänkt köra var avstängd, och de konstiga hänvisningarna fick oss att köra fel flera gånger i försöken att hitta en annan bra väg. Efter långa och trista motorvägsmil stannade vi för natten i Chemnitz, ca sex mil från den Tjeckiska gränsen.

Halva staden liknade den gammaldags "lyx-charmiga" Linnégatan i Göteborg, tyckte jag, medan andra halvan kändes "fattig". Innan vi lade av helt för dagen, letade vi efter ett slott som skulle finnas i närheten av centrum, men lyckades inte. Hrm... detta var inte den roligaste eftermiddagen och kvällen, precis, men man får åtminstone se lite mer okända platser och gator medan man letar. Det gäller att tänka positivt... Jag tog inga bilder, men har hittat några fina på en annan webbplats, tagna av Jan Lipowski.

Slog oss trötta och inte särskilt sällskapliga ner på ett naket torg kantat av ett par uteserveringar, för att inta varsin tallrik grönsaksbuljongsoppa, och läppjade sedan ett glas vin / en kopp espresso på ett annat ställe.

När vi nådde den tjeckiska vägtullen suckade vi när den 5 bilar långa kön blev synlig. Här var de tydligen noggranna, men vi hade verkligen ingen lust att stå still en endaste minut, så varmt som det var! Gissar på runt 30 grader i skuggan. Väl igenom tullen, tog vi oss en macka och en glass vid macken där vi tankade, innan vi fortsatte raka vägen mot Prag. Nu istället mycket tacksamma för fembilars-kön vi tvingats vänta i. Åt andra hållet gick nämligen en flera kilometer (kanske en mil eller mer, till och med?) lång kö av bilar och långtradare som skulle norrut! Det var den längsta kön jag någonsin sett; de fick säkert vänta i flera timmar. Usch!

I var och varannan kurva stod prostituerade och log och vinkade, då vi nyligen passerat gränsen (vid Hora Svateho Sebestiana och Chomutov): unga och boende på landet, där man främst verkar handla med begagnade bilar och glas. Det var tydligt att Tjeckien inte tillhör de rikaste. Tankarna på detta gjorde att jag, samtidigt som jag gladdes åt att se alla för mig nya vyer, kände en växande olust över att några lever i överflöd medan andra tvingas sälja både integritet och kropp. Jag fick liksom dåligt samvete över att åka omkring på motorcykel och njuta av frihetens tillvaro, trots att jag inte förtjänat det mer än de.

På en förmedling i Prag bokades rum för två nätter på hotell Usemika i Vysehrad, ett par broar bort från centrum. Dyrare än de enkla boningar vi oftast huserar på vägen, men mat och dryck är i gengäld billigare i Tjeckien, tänkte vi. Här är en bild från en utsiktsplats bakom hotellet, som jag egentligen tog dagen efter (när det var mulet), men ändå visar redan nu. Det är det lite högre gula huset, till vänster på bilden:


Åt en god måltid efter att ha checkat in, tvättat lite och duschat (det tog sin lilla tid, eftersom varmvattnet försvann flera gånger - vilket irriterade mig när vi ju betalat för bekvämligheten), samt promenerat ner till centrum. Jag tog pasta med grönsaker och riven, smält ost, och till det ett tjeckiskt öl, "Krusovice", för en hyfsat billig peng. Restaurangen vi åt på ligger över floden Moldau, och syns till vänster här på bilden (fast vi satt på andra sidan, där solen kom åt):


Fotograferade lite av varje och gillade skarpt gränderna och de gamla husen, och de många vackra fasaderna. Här ser vi till exempel några utmed floden, där de knallröda spårvagnarna rullade tätt:


Spårvagnarna gillade jag också, av någon anledning, men det är ju inte så kul att packa ihop sig i en sådan i sommarhettan.


En byggnad på samma gata föll jag pladask för: "Dansande Huset". Vilket härligt modernt och lekfullt hus, mitt bland de lite striktare och vanliga byggnaderna!


Visst ser det ut som ett dansande par?



Under långa promenader fångade
jag lite av varje i kameran
Här intill syns resultatet
efter att ha lekt med en
bild av en pelargång.

Men, det var svårt att undvika de
tusentals turister, som det
vimlade av överallt.



På kvällskvisten tog vi en drink på ett större torg, "Staromestske nam", som är stort, pampigt och vackert. På bilden här under syns en del av det (liksom turister), bland annat Tynsky Kostel med sina två torn. Drinken "Bronx" var inte lika imponerande, men stark.



Det föll ett mjukt, nästan nordiskt, ljus över staden, och många var de som stod och skådade vyerna vid eller på broarna. På floden trampade ett par runt en liten svanbåt medan andra åkte rundturer eller tog ett glas på de flytande båtarna. Den berömda Karlsbron tycker jag smälter bra ihop med resten av miljön.


Tog spårvagnen tillbaka till hotellet när det var dags för skönhetssömnen.