Vi körde hela vägen till Helsingborg i ett streck, förutom en paus för att kolla lufttrycket i däcken, och stannade för en pizza.

Efter någon timme i Danmark stannade vi och tog en kaffe utmed motorvägen och höll på attt dö av värmeslag när vi tog av och på oss jackor, handskar, öronproppar mm. Min reskompis slog till med en tårtbit medan jag nöjde mig med en halv kopp kaffe.

Vi hade bokat rum på ett vandrarhem i Maribo; "Danhostel", som vi nådde efter en del gäspiga mil. Ja, jag höll nästan på att somna flera gånger. Det var mest träd att se utmed vägarna även om vackra landskap svepte förbi emellanåt också. Och här och där blev det stopp på motorvägen så vi tvingades krypa fram.

Maribo är en charmig och välplanerad, trevlig stad på Lolland, cirka 15-20 mil från Köpenhamn, inte långt från Rødby. Vandrarhemmet är inget billigt alternativ, men det kanske beror på läget? Promenadavstånd till centrum, antingen på villagatorna eller utmed strandpromenaden med sina tennisbanor och lummiga alléer, kolonistugor, småbåtshamn, kajakklubb mm. Fint och rofyllt. Här ser vi en bild som togs under en promenad:

Vi gick lite här och där efter att ha tagit en dusch, och åt smörgås nere vid sjön tillsammans med några hundra gröna småflugor. Tog en glass i centrum under promenaden också. Vårt rum är litet och trist och utan vare sig toa eller dusch. Resekompisen hade trott att frukost var inkluderat i priset men det blev dyrt när det visade sig att den lades ovanpå notan. :=(

På kvällens nyheter sa man att det varit 29 grader i Malmö, så nog hade vi rätt i att det var svettigt. Och ännu varmare kändes det som sagt i Danmark.

I drömmen sprängdes hur som helst ett stort vitt huskomplex med kasino-, biljard- och klubbverksamhet medan jag och några andra utredare satt innanför panoramafönstren i byggnaden snett mittemot, för att få god insyn, och allt gick i slow motion. Jag visste att vi skulle klara oss eftersom vi hade valt platsen med omsorg (vi kände ju till slutet). Ändå var det skrämmande. Väggarna i det sprängda huset svällde ut som en stor bula innan explosionen levde sig ut, och jag tänkte plötsligt att det nog var för farligt att studera detta på så nära håll.

Strax därpå såg jag människor som hoppade ut genom de söndersprängda fönstren, och det var en väldigt verklig dröm trots att ingen skulle ha överlevt explosionen där inne för att sedan kunna hoppa ut genom ett fönster, på riktigt. Katastrofdrömmar brukar jag aldrig ha, så jag undrade lite om den kunde betyda något. Men jag hade ett par andra konstiga drömmar också, så det var väl själva resan och den annorlunda miljön som inbjöd till extra stark fantasi. ;=)

Frukosten serverades mellan klockan 8:00 och 9:00 och man skulle lämna rummet senast 10:00. Hårda bud. Men det var ingen panik så sett; redan 9:15 var vi klara för avfärd efter en frukost på bland annat musli med färska smultron, yoghurt, juice och kaffe. Men då kom plötsligt världens åskskurar (som alltid under våra MC-resor...)! Det blixtrade och dundrade och regnet flödade fritt, så vi bestämde oss för att vänta tills det värsta var över. Om det nu skulle gå över före tio. 11:15 skulle det gå en färja till Puttgarden, visste vi.

I receptionen sa de efter ett tag att regnet antagligen skulle hålla i sig i en eller ett par timmar, så det var nog ingen idé att dra ut på avfärden. Så vi drog på oss alla regnkläder; jackor, byxor, stövelskydd och handskskydd (pust) och rullade iväg. I centrum såg jag en kvinna med barnvagn som hittat en egen lösning: en plastkasse över huvudet, ända ner till axlarna. Det såg ganska lustigt ut! :=)

Vi blev behöll regnskydden på hela dagen, men mest var det faktiskt molnigt med uppehåll. Det hände ingenting och vi såg ingenting särskilt på vägen heller. Körde på autobahn och gjorde ett par uppehåll för kaffe och smörgås eller middag (grönsaksbiff med råkostsallad för min del).

I Peissen tog vi in på Etap Hotel, tog en öl och en välbehövlig dusch på rummet. Pratade och slappade. Inga bilder blev tagna idag, förutom ett roligt självporträtt i de vinklade speglarna där mittendelen av mig försvann helt.

Dag ett och två hade jag kramp i magen, jag vet inte varför men det verkade nästan bero på något jag åt - kanske fet ost (på pizzan t.ex). Idag hade jag som tur var inte ont i magen, men så åt jag inte heller ost.

Vi hade växlande molnighet men mest soligt och knallblå himmel. Först lagom svalt och skönt, sedan lite varmare förutom på ett ställe där det under någon mils sträcka var så kyligt att vi frös. Konstigt. Sedan blev det istället mycket varmt och jag flämtade av värmen även när vi körde i 140 km/h. Mest körde vi motorväg och bara en etapp på en kurvig sidoväg utmed fina landskap.

Nu började det bli mer kuperat utmed vägarna. Inget särskilt hände dock, vi rullade på i godan ro och pausade för lunch. För min del pasta med tomatsås.

Ganska snart efter starten idag körde vi igenom Halle, och där var det en intressant blandning av gammalt och nytt. Jag såg hela kvarter med utslagna fönster i byggnaderna, i den äldre delen av staden alldeles i närheten av Rivieran-lyxiga byggnader. Kontrastrikt, kan man säga...

Vi körde även igenom en del av Nürnberg, men jag fotograferade inget idag heller.

I München tog vi vid åttatiden in på ett hotell under renovering, som vi redan hade bokat in oss på men fick leta ett tag; "Creatif Hotel Elephant".

Efter att ha duschat gick vi från hotellet på Lämmerstrasse en sväng i centrum. Rådhuset var en pampig syn och vi försökte ta ett par bilder på torget även om ljuset var för svagt. Tog en öl på ett par olika ställen, bland annat en från Kloster Andechs som etablerades 1455. Mycket gott och inte helt olikt en av mina favoriter, Jever.

23:40 var vi tillbaka på hotellet. Det var svårt att somna för det var så himla varmt och vi ville inte öppna fönstret med byggnadsställningen utanför.

Innan vi var tvungna att checka ut passade vi på att gå ner till samma kvarter som igårkväll för att fotografera i dagsljus.

Skönt att slippa MC-kläderna en stund! Det var kokhett redan före tio, och vi förväntade oss kring trettio graders värme ganska snart.

Jag tyckte det var trevligt att ströva runt lite på torgen här och titta på de maffiga fasaderna. Här ser vi nya(!) stadshuset på Marienplatz.

Jag försökte fånga klockspelet på fasaden på bild, men det var inte så lätt eftersom det var ganska disigt.

Här anar man åtminstone figurerna i fasaden.

Här ser vi byggnaden på avstånd.

De här byggnaderna tycker jag om, de ser ut som sagohus och är fint dekorerade men inte pråliga.

I rätt proportioner, på något vis.

En inklämd katedral

Efter promenaden, när vi ute i solen hade fått på allting på MC:n (sidväskorna, tankväskan, den stora vattentät säcken som vi surrat fast med spännband och sedan ett elastiskt nät), liksom vi fått på oss MC-kläder, hjälm, stövlar och handskar, höll vi på att svettas ihjäl. Redan!

Vi körde långsamt, långsamt genom centrum för att hitta rätt väg ut, och dog lite till av hettan. När vi stannade för att tanka inte så långt senare kände jag mig totalt urlakad och köpte en salt kringla och mineralvatten för att få kroppen i lite bättre balans igen. Det gjorde faktiskt stor skillnad!

Så körde vi en lite mindre väg och jag njöt av de vackra vyerna.

Men jag tog fortfarande inte mycket bilder, bara ett par stycken. Som den här intill.

När vi passerat Kochel stannade vi vid en vacker sjö en stund.

Efteråt tog vi sköna serpentinvägar över ett grönt berg. När vi kom ner på andra sidan stannade vi för att äta på ett ställe vid vattnet; det måste ha varit vid Walchensee (här hittade jag en översiktsbild, det är två sjöar intill varandra).

Vi satt på verandan med ryggen mot restaurangen och tittade ut över sjön medan vi åt, och det var ganska mysigt och avkopplande. Jag tog vegetarisk pizza och en Cola Light.

Strax nedanför oss guppade en rad färgglada roddbåtar, och mannen som hyrde ut dem hade inte mycket att göra. Han vankade av och an, spände åt eller släppte ut någon av båtarna lite och tog sig ett dopp emellanåt.

Vi fortsatte vår färd på småvägar. Fina vyer! Här är ett par av dem:

Men allt kan tyvärr inte fotograferas där man skulle vilja fånga det på bild, för det går ju inte att stanna var som helst. Vi passerade hur som helst Tysklands högsta berg, Zugspitze.

Så rullade vi över gränsen till Österrike. Serpentinvägar finns det gott om överallt och vi körde på vägar vars sidor stupade ett hundratal meter rakt ner. Lite småläskigt, faktiskt.

Det finns så många vackra fasadmålningar på husen här i Österrike, det verkar ha varit (och är kanske fortfarande?) tradition med sådana. Yrkesfolk illustreras (skomakare, bagare m.fl) på ett skickligt sätt. Klotter existerar nästan inte. Förutom väggmålningar har husen ofta personnamn i Österrike; typ Hause Hubert och liknande.

Vid sextiden nådde vi Boden, där vi hade bokat rum på "Gasthaus Bergheimat". Det är en pytteliten by omringad av berg på alla sidor. Här ser vi den i stort sett enda plana ytan i byn (lägg märke till den dimmiga fläcken i mitten på bilden; från och med nu är rätt många av bilderna sabbade av skit på linsen, som jag inte upptäckte):

Strövade runt och tog lite bilder, vi var för trötta för att åka något mer idag.

Utanför gästhuset serverades vi en måltid som för min del bestod av flundra, potatis, remouladsås och en jäkla massa salladsblad. Till det en Kaiser-öl. Och cappuccino efteråt.

Kring halv sju-sju var det 24 grader här uppe i bergen. Det var säkert 30 grader i de flackare landskapen idag, då. Får kanske se lite om det efter nyheterna ikväll.

Tvättade underkläder i handfatet på rummet och tog en välbehövlig dusch. När man tvålat in fötterna får man passa sig för att inte åka ner i golvbrunnen, för det blir jättehalt och allting lutar. Precis allt lutar i hela rummet och badrummet! Sängarna lutar t.ex väldigt mycket mot huvudänden och jag undrar om jag kanske kommer att må dåligt av för mycket blod i hjärnan imorgon. Hrm... ;=) När vi kör vidare kanske resekompisen tror att han kör i uppförsbackar trots att det går nedför?

Huset är byggt i mitten av åttiotalet men det verkar som om man bara har brytt sig om att få en skaplig fasad för att locka gäster. Virket är riktigt gammalt, inredningen likaså. Jag gissar att man sparat en massa från ett hus från 30- eller 40-talet, till och med dörrkarmar och golvmattor. Fult och skevt. Men fin miljö runtomkring. ;=)